När vinterhalvåret blir jobbigt

Denna tid på året, gahhh. Hur motiverar ni er?? Jag hade planer på att träna både lördag och söndag och istället hamnade jag i soffan mer eller mindre hela helgen. Superskönt förvisso, men hade definitivt behövt träna. 
 
Som jag har skrivit tidigare så är detta min "riskårstid" Blir håglös, trött, har ingen lust med något och skulle typ kunna stänga in mig och bara ligga i soffan och äta. Så ni kan förstå vad jag kämpar med både min ätstörning och motivation till träning för att det inte skall bli så. 
 
Har valt att göra ett godis- och alkoholupphåll fram till jul för att minska riskerna att det blir för mycket av godsakerna. Alkohol är väl ingen risk i sig, dricker mindre än måttligt 🤣 Men där behöver jag inte kämpa lika mycket vilket kändes lite skönt, att inte behöva jobba så mycket med ena uppehållet iaf. Kanske tokigt, men försöker peppa mig så gott det går.
 
Min ätstörning är hetsätning och jag har jobbat hur många år som helst med att försöka hitta verktyg som hjälper mig att kontrollera det. Jag har alltid haft svårt att äta lite, vad det än gäller. Har alltid varit den som har valt den största glassen eller den största bullen. Jag vill ha mer hela tiden och måste konstant sätta ned foten och tänka efter. Alla som lider av någon typ av ätstörning vet hur påfrestande det är. Att alltid vara så medveten och alltid behöva tänka om. 
 
Under vinterhalvåret har jag absolut svårare att hantera min ätstörning än på sommarhalvåret. Jag får ett helt annat sug och besatthet. Min håglöshet tar över och ibland känns det som jag inte kan styra över mina känslor eller mina sug. Kämpar dagligen året om, men vissa perioder är verkligen värre än andra.
 
Med detta uppehåll hoppas jag att jag kan minimera mina återfall och om jag får ett återfall så får det bli hetsätning av popcorn och riskakor 😉
 
Jag jobbar hårt på mina känslor och kämpar och försöker peppa mig i rätt riktning. Är så glad att jag har min blogg och IG konto och er läsare och följare som gör att jag håller mig på mattan flertalet dagar. 
 
Insett att det är bättre att alla omkring mig vet, dels så respekterar de att jag kanske väljer bort något för att det blir enklare för mig och sedan får jag bra stöd.
 
Håll inte era ätstörningar och kamper för er själva. Dela med er till dem ni känner ni kan få stöd av,det är så viktigt. Ingen är stark ensam och vi måste kämpa tillsammans.
 
Kram på er! 💖